Mer information

Under 2009 deltog Måns i en läkemedelsstudie för att testa ett nytt läkemedel.

Tyvärr fattade PTC Therapeutics beslutet i Mars 2010 att avsluta studien eftersom ett av deras mål, ett 6-minuters gångtest inte visade sig ha den effekt de hade hoppats på. Mer information finns på länken Parent Project (PPMD) under "Mer information". Detta är naturligtvis fruktansvärt jobbigt men studien har visat positiva resultat i bildandet av dystrofin samt minskat CK läckage.

Under 2011 har man dock kommit fram till att läkemedlet har visat positiv effekt och man har fortsatt studierna i USA. Under hösten 2012 har man intentionen att även köra igång i Sverige igen.

I september 2012 återupptogs studien och Måns får nu Ataluren i rätt dos. Om det hjälper får framtiden utvisa.

Duchennes muskeldystrofi orsakas av en förändring i X kromosomen. Orsaken till förändringen kan uppstå av tre anledningar. Premature stop eller stop mutation (Stop code on) som det också kallas, deletion eller duplikation. Den mest ovanliga är stop mutation och det är också anledningen till Måns sjukdom.

Förekomst
Varje år får cirka 10 personer i Sverige Duchennes muskeldystrofi. Totala antalet personer med sjukdomen är okänt, men förekomsten beräknas vara cirka 30 per miljon invånare (60 per miljon manliga invånare).

Orsak
Duchennes muskeldystrofi orsakas av brist på proteinet dystrofin. Dystrofin finns normalt i skelettmuskulatur och hjärtmuskel samt i mindre mängder även i centrala nervsystemet och glatta muskelceller. Denna fördelning av dystrofin förklarar varför man vid Duchennes muskeldystrofi kan få symtom inte bara från skelettmuskler, utan även från centrala nervsystemet, hjärtat och mag-tarmkanalen. Dystrofinbristen vid Duchennes muskeldystrofi beror på mutationer (förändringar av arvsanlagen) inom dystrofingenen. Det är ännu okänt varför dystrofinbrist leder till muskeldystrofi, men mycket talar för att dystrofin stabiliserar muskelfibrerna och att avsaknad av dystrofin leder till att muskelfibrerna lättare bryts ned. Nedbrytningen av muskelvävnad kompenseras under de första levnadsåren delvis av att nya muskelfibrer bildas. Denna förmåga att återbilda muskelfibrer avtar dock successivt med tiden, varför bindväv och fett i stället ersätter nedbrutna muskelfibrer.


Barndomsåren

Ett barn med Duchennes muskeldystrofi lär sig ofta gå något senare än normalt, i genomsnitt med cirka fem månaders försening. Detta leder dock sällan i sig till direkt misstanke om Duchennes muskeldystrofi.
I treårsåldern har symtomen ofta blivit mer tydliga. Barnet får då symtom i form av en vaggande gång, svårigheter att springa, hoppa och att resa sig upp från golvet. Utöver muskelsvagheten och ibland stelhetskänsla eller muskelkramper, har barnen få symtom tidigt under sjukdomsförloppet.
Muskelgrupper där svaghet tidigt noteras är skuldergördel, bäckengördel och ryggmuskulatur. Överarmar och lår drabbas tidigare än underarmar och underben. Svagheten är liksidig. Ett påtagligt symtom är svårigheten att resa sig upp från golvet på grund av svaghet i knä- och höftsträckare. För att kompensera för denna svaghet använder barnet armarna till hjälp och "klättrar" med händerna uppför låren för att kunna resa upp och sträcka ut i höfterna (Gowers manöver).
Vaderna är förstorade (pseudohypertrofi). En påtaglig svank (lordos) utvecklas tidigt i ländryggen. Denna orsakas av att bäckenmuskulaturen då den försvagas inte orkar hålla bäckenet upprätt. Bäckenet lutar då något framåt och kroppen kompenserar detta med en svank i ländryggen. Svaghet i skuldergördeln kan märkas som svårigheter för barnet att använda överarmarna, utstående skulderblad (ving-skapula) och svårigheter att lyfta barnet under armarna.
Muskelsvagheten tilltar olika snabbt och upplevs ofta komma i etapper. Parallellt med detta tilltar stelheten i muskulaturen, speciellt i vaderna. Svårigheter att böja ordentligt i fotleden kan ge tågång och svårigheter att gå, framför allt uppför trappor. Tågång är också ett sätt att upprätthålla balansen vid svank i ländryggen.

Förlopp
Sjukdomen medför en fortskridande muskelsvaghet. När muskelsvagheten blivit mer uttalad behöver pojkarna använda rullstol för förflyttningar. Tidpunkten för detta varierar mycket, men för flertalet är det i 10-12-årsåldern.

Lunginflammationer och andningssvikt är den vanligaste dödsorsaken vid Duchennes muskeldystrofi. I äldre litteratur angavs medelöverlevnaden till cirka 18 år. Vad den är nu vet man inte, men man känner till flera män med sjukdomen som är över 40 år. Störst betydelse för den förändrade prognosen har den ökade användningen av andningshjälpmedel, men sannolikt har även skoliosoperationer och mer aggressiv behandling av luftvägsinfektioner betydelse. Det är ännu för tidigt att slå fast om den ökade användningen av kortison kommer att förbättra den långsiktiga prognosen.

Trots omfattande kunskaper om den bakomliggande orsaken till Duchennes muskeldystrofi saknas fortfarande behandling som kan bota sjukdomen. Behandlingen inriktas därför på att motverka och lindra symtom samt kompensera för funktionsnedsättningar.

Ärftlighet
Duchennes muskeldystrofi orsakas av en mutation inom dystrofingenen. Dystrofingenen är belägen på X-kromosomen, den kvinnliga könskromosomen. Kvinnor som bär på en muterad dystrofingen och en normal dystrofingen är friska anlagsbärare av sjukdomen på grund av den normala dystrofingenen. Eftersom pojkar bara har en X-kromosom, så får sonen sjukdomen om han ärver moderns muterade dystrofingen. Risken för att sonen skall ärva den muterade dystrofingenen och utveckla Duchennes muskeldystrofi är 50 procent. Om pojken i stället ärver moderns friska dystrofingen blir han varken sjuk eller bärare, och sannolikheten för det är också 50 procent. En dotter som ärver moderns muterade dystrofingen blir själv bärare av sjukdomsanlaget för Duchennes muskeldystrofi. Risken för detta är 50 procent, lika stor som sannolikheten att hon i stället ärver den friska dystrofingenen. Denna typ av ärftlighet benämns X-kromosombunden recessiv nedärvning.

Mer information:

Stiftelsen för Muskeldystrofiforskning

Muscular Dystrophy Association i USA

Socialstyrelsen

Global förening

Inblick i ett holländskt forskarteam

PTC Therapeutics

Pågående studier

Europeiskt nätverk (TreatNMD)

CureDuchenne

Sammanfattning PTC124

Parent Project (PPMD) med information angående avslutad Ataluren studie

Action Duchenne

Sigges hemsida